Vinter i tvångströja

Okej nu är det officiellt över. Sommaren är slut och framför oss har vi en kall och mörk årstid. Det stod klart idag när det var strålande solsken men fortfarande så kallt att jag var tvungen att ha på mig jacka. Jag blev ledsen.

Fast det här året är kanske det första någonsin som jag faktiskt längtar lite efter vintern. Jag vet att jag kommer ångra att jag ens tänkte tanken någon gång i början på november. Jag kommer titta på det här inlägget och fnysa åt min egen naivitet. Men det ska bli kul att få vara med om tjejernas första vinter. Inte för att de kommer ha några kvarstående minnen från den. Inga livsavgörande ögonblick kommer upplevas. Jag vet faktiskt inte ens om de arroganta små liven kommer märka någon skillnad på den iskalla mardröm vi kallar vinter och den härliga, soliga dröm vi precis fått uppleva.

Förutom att de kommer vara konstant förbannade på att jag desperat försöker behålla vantar och mössor på dem. Hur gör man det egentligen? Jag är på allvar orolig. Jag får inte strumpor eller mössor att sitta kvar mer än 10 minuter nu. Hur ska det då bli när de fattat att de faktiskt kan åkalla uppmärksamhet genom att kasta av sig dem? Fast det är klart, det finns ju en barnvariant på tvångströjan. Overallen. Kommer aldrig glömma paniken varje gång man skulle in i denna helvetesskapelse som liten. Aldrig gick det som jag ville. Värst var det att få på sig vantarna. Tummen ville verkligen inte hitta rätt. Men, praktiskt var det väl antar jag. Jag menar, det var enda gången mina föräldrar inte behövde följa mig med blicken varenda sekund.

Packad som en sill kunde jag inte röra mig ur fläcken och förblev därför en stel Michelingubbe till det att någon snäll själ förbarmade sig över mig och befriade mig från mitt fängelse.

Ja, det får nog bli två overaller trots allt.

Kanske kommer Cleo hata overallen men hon har inget emot sin Onepice!
Kanske kommer Cleo hata overallen men hon har inget emot sin Onepice!