Stackars mig faktiskt

Jag är så sjuk. Snyft snyft. Febern rasar i min kropp och jag orkar knappt stå upp. Okej jag kanske överdriver en gnutta men synd om mig är det! Jag vill att min mamma ska komma och ta hand om mig. Klappa mig på kinden och köpa en Kalle Anka tidning.

Vad jag inte vill göra är att underhålla två vildingar till barn. Jag fruktar för imorgon. Vet att jag kommer vara nära döden vid dagens slut. Att vara förälder och sjuk samtidigt är inte roligt.

Nu lever jag på hoppet av att mina barn ska kunna känna av situationen och vara extra lugna och försiktiga med mig. Jag vet att så inte är fallet men jag måste hoppas. Måste tro. Även om det kan tänkas vara lite väl högt ställda krav på två fem månaders…

4 thoughts on “Stackars mig faktiskt

    1. Gulle! Sjukt gött för mitt stora ego att få veta att du vill följa mig och twinsen! Du har så rätt så.. Ingen feber håller såhär länge. Eller jag hade iofs körtelfeber galet länge någon gång i 14års åldern när jag spenderade alldeles för mycket tid med att pussa på olika aknebeklädda pojkar. Usch.. Men så var, tack gode gud, inte fallet denna gång. Nu är jag tillbaka och hoppas verkligen att du vill fortsätta läsa om mitt liv trots mitt långa uppehåll.
      Puss på dig!

    1. Så sant så! Eller okej.. Ganska bra har jag väll mått men jäkligt trött har jag varit! Men men.. Nu tillbaka med friska tag!

Kommentarer inaktiverade.